Ge mig nåt som känns

Jag kunde inte låta bli att bara sitta och njuta nästan hela vägen hem i dag på peneltåget. Vissa dagar är det brutalt, man tänker bara på hur många timmar man slösar.. Men vissa turer är underbara. Liksom den i dag. 
 
Hela vägen strålade en oändligt vacker solnedgång. Trippy skies! 
jag satt där och glodde ut genom fönstret med the most awesome KENT i lurarna och tyckte att allt var sådär vackert som det bara blir ibland. 
Jag är så glad för dessa små enkla stunder som på något vis gör vardagen, regnet och rusket genomlidligt. 
     Inte sämre blev det heller över att jag nog fick se värdens vackraste snubbe... Nån random dude jag förmodligen aldrig kommer träffa mer. Om man ändå lärde sig ta vara på åtminstone hälften av alla möjligheter livet erbjuder.. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0