Känn dig som hemma..?

Jag älskar alla mina vänner och skulle aldrg byta bort dessa för något i världen.
Hade en mysig cafékväll i går, med några av mina goa vänner, och avsutade kvällen med lite häng på Märstas typ enda pub.
De jag möts av vid borden bredvid är människor jag genast känner igen från tiden i högstadiet. Samma fjortisfrillor, samma Adidas munkjackor och samma för det mesta stinkande attitydsproblem. Detta får mig att tänka på att tiden nog faktiskt stannat ca 3 mil utanför stan. Ingenting förändras. Ingen förändras. Alla fredagar ser likadana ut och kommer göra så ända tills 40-års-krisen snart kommer ikapp.
Och för en sista och slutgiltig gång fick jag det bekräftat att jag nog aldrig mer kommer att känna mig riktigt hemma här. Konstig kanske vissa tycker, med tanke på att jag bott här hela mitt liv. Men kanske är verkligheten sån att jag växt ifrån, eller tröttnat på min forna barndom. Märsta. Polishelikoptrar och blåljus.
Mitt största problem är väl då att det ska va så sinnessjukt svårt att få tag i och ha råd med en lägenhet i stan. Tills dess är det bara att stå ut. Och som sagt, jag skulle aldrig någonsin önska bort alla mina vänner jag faktiskt har här.
 
Hur som helst skiner solen över Märsta och vårt radhus i dag. Jag har käkat en fet frulle tilsammans med en kopp grönt te och nu är det dags för en förmiddagskaffe med far min.
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0