Att leva för stunden

I gårkväll passade jag på att ta en lång promenad med hunden innan den sista kvällssolen gick ner. Drog på mig en lurvig tröja och begav mig ut i höstkylan.
Gick där och njöt av solen, plockade ett äpple från ett random äppelträd på vägen.
Trotts att den gångna dagen kunde varit bättre, kylan kändes om kinderna och att jag frös om fingrarna så kunde jag bara inte låta bli att tänka att: jag har det nog ganska bra där jag går och äter på mitt äpple i lugn och ro medan hunden nosar i buskarna. Det var så skönt att bara gå där nästan helt för sig själv och rensa tankarna.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0