38 timmar

Kom juste hem från bilblioteket där jag varit och lånat 2 tjocka böcker/självbiografier om Autism och Asberger. Ska skriva en psykologiuppsats och jag accepterar inte mindre än ett MVG på den här!

Dock har jag även ett matteprov på fredag, Ett engelskatal att skriva klart tills i morgon, prov på tisdag, en inlämning i Naturkunskap och en undersökning att göra.
Tiden hade inte räckt till även om dygnet hade 38 timmar.
Nu ska jag svälja ett par huvudvärkstabletter, bre ett par knäckemackor och koka en kopp te. Nu är det dags att röja av skrivbodet och (försöka) sätta igång på allvar. Synd att jag känner mig själv så väl...

Det är mysigt att vara på bibliotek förresten!
:)




En summerad helg

I fredags var det kalas.
I lördags vaknade jag upp i Täby och undrade hur i hela friden jag skulle ta mig hem där ifrån. Jag löste det med en liten resa till danderyds sjukhus, sen tunnelbana till T-centralen, sen pendeltåg och en liten promenad.
I morse vaknade jag hos min kära älskade bästa vän Bellan och vi lyssnade på musik och käkade popcorn i hennes säng i flera timmar. Sen bestämde jag mig för att ta mig hem för att plugga... I stället deckade jag med boken i handen i min underbat mysiga säng.
Nu har jag just följt Georg till bussen och det är verkligen dags att gå och sova. Jag vill helst gå i ide tills våren.

Just det! det är första advent och det snöar. Dock är det 8 grader varmt. Läskigt väder.

Hade gärna lagt upp bilder på min maskeradmask eller vårt otroligt fula, underbara och retarderade pepparkakshus men jag känner att jag snart somnar framför dataskärmen.
Ha det gött!


Vår i luften

Jag vaknade gnska tidigt i morse med Georg som skulle upp och jobba som vanligt. Jag åker hem, käkar frukost, bakar misslyckade kakor (fråga mig inte varför), dricker kaffe och packar idrottskläder. (Behövde ine vara i skolan fören kl halv 1 i dag. Nice)
Självklart inser jag att det självklart inte går nån buss just den här timmen när jag skulle åka så jag fick småspringa ner till stationen och ta nästa tåg. Stressar halvt ihjäl mig till skolan för att komma dit och inse att jag är EN TIMME TIDIG! Precis så grym är jag.
     Åkte direkt hem till Ida efterråt utan varken lunch eller middag i magen. Lussebullar och pepparkakor for he win!

A just det! I dag var det vår.
(fast... känns det inte lite konstigt att äta lussebullar till middag... på våren?)


Bildkälla: weheartit.com

I en ogenomtränglig ström

av smått apatiska människor.

I morse försov jag mig en halvtimme och fick därför ta en halvtimme senare buss. Det var mer människor på bussen, tåget, på centralen och i tunnelbanorna. En fördel med att behöva åka tidigt i vanliga fall.
T-centralen (stockholms central) Var full till sin bristningsgräns och man hade inget annat val än att låta sig slukas med i den ogenomträngliga ström av morgontrötta (robotar, zombies eller vad ni nu vill kalla dom/oss) människor som heldlöst forsade fram tills den var illa tvungen att stanna till vid spärrarna.
     väl framme vid tunnelbanespåren ställde jag mig systematiskt och inprogramerat på den plats jag alltid ställer mig. Som vanligt ca 3 min innan tuben anländer. Det var tjockt med människor - som vanligt vid den där tiden, men mer än när jag vanligtvis åker -. Dock hade jag lyckats på något mirakulöst sätt att få en plats längst fram och jag tänkte "den här kommer jag nog med!"
Självklart blev det som vanligt kaos när tuben anländer och folk tycker på från alla håll som om de kämpade för sina liv och just den här tunnelbanan var den enda som kunde rädda dem ur knipan.
     Jag insåg snabbt att jag inte hade en chans att komma med när någon var tvungen att fastna i min ryggsäck och människor strömmade in framför mig från alla tänkbara håll. Jag tänkte lungt att "jag får väl backa mig ut och ta nästa tunnelbana då man slipper trängas så" MEN där stod jag mitt i dörrhålet och kunde varken ta mig in i den kompakta massa av nybajsade morgontrötta zombies eller ut till den lite mindre, men lika kompakt sammanpressade massa av zommmbies som ville på just den här vagnen. jag försökte göra mig hörd och sa att det var FULLT och att jag tänkte ta nästa men folk fortsatte för gäves pressa på som om de trodde att det hade en chans att komma med.
Tro mig, om inte ens jag som redan stod med halva kroppen inne kom in i vagnen. DÅ GÖR INTE DU DET HELLER! 
     Jaja, hu somhälst så stod jag där när den röda lampan började blinka och dörrarna stängdes. Som ett lakan i en mangel satt jag fast och kände att jag fick lite panik... Dörrarna stängdes och öppnades, baknade och bankade som om jag skulle försvinna då, men folk vägrade ju att flytta på dig så jag satt fortfarande fast!!!! fast fast fast.
IDIOTER.
Ut kom jag inte i alla fall. Någon pressade in mig i sista sekunden och dörrarna stängdes än en gång. Den här gången med hela mig på insidan. Där stod jag, pressad mot rutan och jag nästan flög ut på nästa hållplats.
Visst är folk gulliga? särskillt Stockholmare. Alltid lika obrydda och patetiska. (ja jag är från stockholm själv)





Chai and chocolate

Har myst ner mig i soffan med en varm kopp chai och en bit mörk choklad. Vardagslyx på hög nivå! Dock vet jag att jag borde plugga och får lite ångest av tanken.. men just nu fokuserar jag på att bli varm och komma över den tråkiga biten av boken jag läser. Mys för mig själv - när det behövs som mest. :)



Pepparkaks(ångest)

Söndagsångest... Jag har serijöst inte gjort en enda vettig sak den här helgen. Så här sitter jag och äter pepparkakor till frukost - Bara för att det är så förrädiskt gott.


Att missa bussen

Jag missade bussen i morse... så jag passade på att skicka iväg ett viktigt mejl, äta frukost och skriva ett litet blogginlägg. Bussarna går ju bara en gång i halvtimmen här! :O
Japp.. nu dricker jag kaffe väntar jag på bussen. Det är otroligt roligt och jag kommer komma försent till den lektion som jag förmodligen hatar mest men som jag antagligen behöver komma i tid till.
Ska bli skönt att sätta sig på tåget, läsa en bok och tänka på annat. När man väl kommer fram är det dock en helt annan sak. Rehabilitering (kursen)  är inte kul!!!
Men men livet går vidare och jag hoppas att det blir lika fint väder ute i dag som det var i går. Även fast att jag åker när det är mörkt och kommer hem när det är mörkt så uppskattar man om lite sol vill kika in genom ett fönster.
Tack solen för att du finns. Snälla visa att du finns.

Haha ne nu flummar jag ur. Ha det bra, vi ses! :)

Sen En Tid

Sen en tid tillbaka har jag varit trött
Försökt att vara allt på samma gång
Så mycket man kan göra och borde och vill
Mitt i allt så ska man räcka till
Sen en tid tillbaka har jag varit tom
Och försökt att hitta spår som leder rätt
Ja det finns så mycket måsten att vara bra på det man kan
Och mitt i allt så ska man vara sann
Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort
- Melissa horn


Sea horse

Samhället suger.
ibland


Me and my fluffy blanket

Sitter/lgger i min mjuka säng med en svidande näsa och en "go" bok framför mig.
Snorar och nyser, svettas och fryser. Min älskade vita filt åker på och av och glaset med ppelsinjuice står halvfullt och väntar på mig. Coldplays nya album gör helt klart livet värt att leva och mitt berg av kuddar går inte av för hackor.
Jag skulle kunna vara på ett otroligt dåligt bajs-humör i dag, men är i stället i ovanligt goda tankebanor.
Kan inte låta bli att tänka på att jag faktiskt har en otroligt fin familj (och man får inte glömma att det är farsans dag i dag), en otroligt fin pojkvän, otroligt fina vänner och en ganska så fin hund som värmer mina små frusna fötter dessa kalla November-dagar.
Jag har bästa  högtalarna som pappa offrade för mig, en otroligt snygg-ful fotölj, världens mjukaste säng, en torkad rosbukett jag en gång fick av Nici och den fina rosen jag fick av Georg, en låda full av tuggummin och en fluffig kudde. Kan det bli bättre? ... Ja antagligen så kan det väl det, men just nu är jag nöjd med vad jag har!

Så här sitter jag, ensam i ett bombnedslag till stökigt rum, under en filt och tänker: *** vilken tur jag har.


Forever unfinished

Jag sitter i mitt rum, på en stol, lyssnar på coldplays nya skiva, önskar att jag var nån annan och väntar på att färgen ska torka. Än en gång har jag gett mig på att måla en ny tavla. Och hur dumt är väl egentligen inte det?
Antagligen kommer väl även denna halvskapelse bli liggandes i högen bland alla de andra forever unfinished tavlorna/teckningarna.
Jag önskar ibland att jag var någon annan. Att jag var någon som för en gångs skulle kunde göra klart vad hon en gång börjat på. Göra rätt från början och göra klart.
Men jag är inte hon. Kommer aldig att bli.


Lill-lördag!



Ingen sömn och en massa kreativa idéer

Jag sitter uppe och gör ingenting. Men jag VILL göra massor! Jag vill måla, teckna, klistra, klippa, springa, färja.... måla. sitta i bara unerkläderna framför en (inte länge) tom målarduk med penseln i högsta hugg. Hur kunde alla de där idéerna komma på samma gång? Pallar inte gå och lägga mig fast att jag vet att jag borde. Huset är mörkt och tyst som döden men jag sitter här och gör ingenting.
Kanske skulle jag ut och springa. Eller så går jag över till grannen och tar en kopp kaffe. Eller så sitter jag kvar här.

Har varit hemma och skrivit 2 uppsatser i dag som jag trodde skulle vara klara i morgon men av någon anldning så tror jag att vi är lediga i morr'n... Skönt. Synd om det inte är så för nu stannar jag hemma.


Söndagsångest x1000 + ett litet grattis

I går kväll var jag och träffade lite skönt folk, sen drog jag till Georg och träffade lite annat skönt folk och så kom jag hem vid tre i eftermiddags.. Jag är grymt trött (och efterbliven?) och jag har 2 stora uppsatser som ska vara inne på tisdag. Låt mig säga att jag inte ens är halvvägs och i morgon kommer jag inte hem förrens halv 6.
Funderar på att stanna emma i morgon också för att skriva klart skiten.

Hur som hälst vill jag tillägna ett stort grattis till N & I för att ni äntligen funnit varandra. Särskild kredit ska mr N ha. Ge inte upp var det va? ;D GRATTIS

Tumblr_lnspdjfcbc1qfrmgxo1_500_large


Borta bra men hemma bäst

Efter en lite smått katastrofal men mändå mycket mysig familjesemester är vi nu äntligen hemma hela bunten.
Det blev några dagar extra spenderade på diverse flygplatser, nån liten baywatch-insident och en liten extra (oönskad) tripp till frankfurt. Men också en härlig tid med familj och kusiner, bad med delfiner, shopping och upptäckande.

jag älskar att resa, men nu är det riktigt skönt att vara hemma. Bröt nästan ihop totalt på flygplatsen i går och trodde nog att jag ALDRIG skulle få komma hem.
MEN nu sitter jag ju här. hemma i mitt eget rum!
Min otroligt älskade bäste vän Gaberiella (BELLAN så klart) följde med och hämtade oss på Arlanda. Du är för go, jag har saknat dig.

Nu ska jag sätta mig och titta på grays anatomy och njuta av att sitta i en ful jumpsuit i min egna sköna soffa.

Jag längtar till att redigera de över 8000 bilder jag har tagit... Det kommer ta tid att rensa ut de bästa så bilderna kan dröja ett litet tag ;)

I staden som aldrig sover

I går morse kom vi efter nästan ett dygns väntan på flygplatsen äntligen med ett plan från miami till New york.
Vi bor mitt på time square - ganska awesome. Hitellet vill man dock inte spendera mer tid på än nödvändigt, men tur är det väl att vi har fint väder :) Det snöade här dan inna vi kom hit (orasakde flygförseningarna) men nu är det ganska skönt väder. Jag är dock glad att de hittade våra väskor, för det var lite kallt att inte ha nån jacka.

Än så länge har vi kollat på halloween-karneval och utklädda, galna människor, shoppat och bara njutit av den höga pulsen. Kaoset är ett faktum bland taxibilar, turister, försäljare och trafikpoliser, men det är väl just det som är så härligt!
Nu har vi varit och ätit på fridays.
Nu när man är på Time square på riktigt så förstår man verkligen varför det kallas "staden som aldrig sover" Inte bara för att affärerna inte stänger redan vid 6 som i stockholm utan för att det verkligen känns som mitt på dan när man står där nera under de höga sjyskraporna och alla blinkande lampor och skyltar som lyser som solen.

Men nu måset jag ge datorn till lillsyrran innan hon blir tokig. Facebook.
Många bilder kommer!

På torsdag morgon kommer vi hem. Fast att vi har det ganska så soft här har jag längtat hem så himla mycket. Ska vara skönt att sätta sig på planet hem.


RSS 2.0